Senaste inläggen

Av Robert Eriksson - Fredag 19 april 14:00

Tjoo!

Livets nyheter...? Ja dom är ju sådär. Det är så sjukt svårt allt det här. Även om jag lever lite på moln så kommer endå känslan av otillräcklighet och viljan att vara bättre. Jag vet om alla grejjer. Men missar dom iaf! Sjukt störande. "Alla män är likadana" får man höra. Fast jag vill inte tro att jag är som alla andra! Alls! Fan.. jag tänker inte ändra mig som person. Men hur fan vore det om man kunde se småsakerna? Va lite mer vaken och inte så förbannat disträ? Det är egentligen saker som kanske inte har så stor betydelse, men när dom småsakerna blir fler så blir det ett problem. Iaf för mig. Därmed känslan av att inte räcka till.

Det är lika i min papparoll. Jag känner mig sjukt otillräcklig i det. Jag vet att man inte behöver göra en massa stora dyra saker för att dom ska bli nöjda. Men jag har INGEN aning om hur eller vad jag ska göra med dom. Kraven är enorma på mig själv!

Kanske därför man vart så galet trött på sista tiden? Jag vet inte..

Det är så mycket jag vill göra för mig nu. Men jag går inte före mina barn. Nånsin!

Livspussel. Tar bitarna någonsin slut....?

//Robban

ANNONS
Av Robert Eriksson - Fredag 22 feb 17:10

Ja nu börjar detta äventyr lida mot sitt slut!

5 dagar av tjo och tjim! Glada barn har vi haft hela tiden, hjälpsamma och bara helt fantastiska!

Samtidigt har papporna fått några perioder av avslappning. Och det har vart nyttigt för oss båda. Jag är så oerhört tacksam för mitt liv just nu! Allt har liksom klarnat på nåt vis. Det här är ju inga problem!

Fyfan va bra jag mår nu! Nya saker hopar sig framför fötterna på mig. Och jag är så fruktansvärt glad för allt! Jag har gjort en rätt konstig och säkert jävligt osjälvisk bearbetning av en ENORM livskris. Men JAG är här nu. Mycket har förändrats, tyvärr så har saker sagts som jag dessvärre inte längre kan stå för. Jag stog för dom då dom sas till 100%, men saker har ändrats. Jag ser nåt annat. Nya människor har av en slump landat framför mig. Och ger mig precis det jag behöver just nu!

Jag har känt mig som den största förloraren ever! Men inte längre. Jag må ha förlorat endel i mitt liv. Men jag har vunnit så mycket annat! Närheten till våra barn. Nya vänner. Mitt självförtroende är bättre än det vart på väldigt väldigt länge!

Jag har tränat till mig en kropp som är bara för het! Allt det här tillsammans blir en soppa av "måbra"!

I'm back!

Follow me, and i will follow back!

ANNONS
Av Robert Eriksson - Måndag 18 feb 17:06

Nu är det nära! Vi packar med oss åtta kids för nästan en vecka i jämtland! Kommer bli awesome!

Jag har haft en egen liten "semester" i helgen. Å fyfan va nyttigt det va! Sååå skönt att få komma bort för en helg. Få vara mig själv! När jag kom in i Hallsberg så rasade en känsla av otrygghet och långt ifrån hemma över mig. Det va verkligen hemskt. Det har gått över nu, men att den ens kom oroar mig. Klart jag funderat på om det verkligen är här jag ska vara!? Jag vet samtidigt att det är bara gilla läget. Jag KAN INTE flytta härifrån hur mycket jag än skulle vilja! Men! Det handlar inte om mig. Så det är bara lägga det åt sidan för nu. När barnen blir äldre så drar jag som en speedad gepard! Eller så har man fastnat här.. haha!

Det fina är att varannan helg så kan jag göra precis vad jag vill och det är ingens bussines alls! Såå jävla skönt! Så det är en räddning i flytt tänket.

Life is ahead of me! And im gonna fucking live!

Av Robert Eriksson - Onsdag 13 feb 06:51

....och rasar ibland.

Liten del av texten i Molly Sandéns låt Sand. Mycket fin låt. Klart man bygger. Och högt blir det! Rasar gör det ibland. Man är inte mer en människa! Saker blir kanske inte alltid som man tänkt. Men det behöver inte betyda att det är dåligt heller. Det handlar bara om att se ljuset i tunneln eller hur man ska utrycka det.

Jag har tagit "semester" från allt ett par dagar. Och det har vart jobbigt. Men skönt, och framförallt nyttigt! Nästa vecka tar jag och min bästa vän med oss åtta (!) Ungar och drar till en stuga mitt ute i busken i jämtland. Skoteråkning, pulkaåkning och bara en massa tok i em vecka! Ser fram emot det. Se ögonen lysa i barnen!

Vedeldad bastu och torkat renkött. Nån liten öl ska väl slinka ner. Men inte mer än en. Känner endå ett enormt ansvar när man ska hålla i 8 kids. Varav 3 som inte är våra. Så det gäller att vara skärpt hela tiden.

Men det ska bli kul!

Men man lär väl vara helt knäckt när man kommer hem ! Men det är det värt.

Av Robert Eriksson - Tisdag 12 feb 06:49

Där hämtar jag mycket energi.

Köpte en gitarr när jag vart ensam. Och hsr under relativt kort tid lärt mig att spela på den. Och det är kul! Riktigt kul!

Igår hittade jag en låt som passar in perfekt på vad jag gör för mig själv. Den heter "Maybe its time" med Bradley Cooper.

Satte den prickfritt igår. Problemet blir när jag ska sjunga och spela samtidigt... :D

Men det kommer. Låten speglar lite hur jag jobbar. Och det är verkligen tufft. Men jag gör det. Långt ifrån alla som ens skulle försöka.

Nu är jag dock i ett läge där jag bara vill vara ifred. Vill vara själv. Stänga in mig lite. Till helgen ska jag åka bort! Det ska bli galet skönt! Slippa den här hålan en stund. Få glömma bort lite.

Ikväll ska jag spela OCH sjunga låten samtidigt! Wish me luck!

Av Robert Eriksson - Lördag 9 feb 14:10

Jag har en jävligt ruskig känsla i kroppen just nu. Jag känner mig trampad på, utnyttjad. Hur fan kan det vara möjligt?! Ja det är en känsla i MIN kropp. Och ja jag överanalyserar allt. Ett skit faktiskt. Men med tanke på allt så är det förbannat svårt att INTE få den känslan. Känns verkligen som man är nån Plan F typ. Får nåt hela tiden som pånåt vis känns som utlägg för att hålla mig kvar litegrann? Att ge mig lite förhoppningar. Förbannat elakt. Det kanske inte är meningen. Men det är så det kommer ut. Och det är så Jag uppfattar det.

Och det är bara för jävla dåligt med tanke på hur jävla snäll och hur stor och mogen JAG har vart. Är det här betalningen liksom?
Nu vet jag att det alltid finns nån undanflykt för det. Men vad spelar det för roll? Det är så här jag ser på det. Finns inget som kan ändra på det.

Nu är det dags att börja fundera på allvar. Jag måste lära mig leva utan det. Och vice versa. Det kommer vara nyttigt. För alla.

Men frågan är HUR?! Hur gör jag?! Ska jag tänka på Mig? Eller ska jag vara alla till lags?!

Är det nu det är dags att flippa? Kommer det bli bättre av det? Nej, mest troligt inte. Och det har jag dessutom lovat att inte göra. Men det ligger nära till hands. Men jag kan hantera det.

FY FAAAAAAAAN VA SVÅRT DET HÄR ÄR!!!!

Jävla pissfitt situation!

Ambivalent till tusen. Och det suger verkligen.

Det funkat inte att ha kakan och äta den samtidigt. För den här jävla kakjäveln är nåt alldeles speciellt. Den får fan inte slösas på det viset!

Jag hoppas det kommer en dag då jag verkligen kan känna så som texten i bilden säger. Men det känns jävligt långt bort.

Men tänker testa nu att stänga av. Nåt jag sa från början att så gör man inte. För skiten kommer landa nån gång som ett ton sten i huvudet. Förvisso har jag redan greppat det mesta. Men det finns mer. Och kommer alltid finnas.

Over and out.

Av Robert Eriksson - Fredag 8 feb 08:01

Sju månader har det nu gått. Och visst har man tagit stora steg. Och visst har man kommit längre än statistiken säger. Men endå så känns det som jag står och trampar! Och jag funderar stenhårt på HUR jag ska göra nu för att komma över den lilla fartbula jag nu står framför.

Märker att jag lättare backar i beteénde nu. Känner mig mer skör, och har börjat förstå varför.

Måste på nåt vis fundera på alternativa vägar att gå. För min egen del. Visst har jag tänkt på mig själv! Men långt ifrån så mycket som jag borde göra. Måste hitta nåt som ger mig energi. Nåt som får mig att le och se fram emot. Just nu har jag ingenting sånt. Det går mest runt runt. Men först måste jag på nåt vis förändra nånting. Så jag kan koncentrera mig på mig själv. Hur? Ja den är svår. Jävligt svår. För hur jag än gör så kommer nån bli ledsen över det. Men ska jag verkligen behöva tänka så? Nej.. faktiskt inte. Jag tänker fan inte gå i det här nåt mer. Det får vara nog nu. Jag har gjort allt jag kan för alla runt mig. För att vara bättre. Nu är det dags att göra det för mig själv! Så JAG kan få leva. Jag vet att jag kommer falla igen. Men jag vet också att jag nu kan resa mig fort.

Keep fighting.

Av Robert Eriksson - Tisdag 29 jan 21:35

Ja det är precis det jag måste fokusera på. Varför titta bakåt? Det enda jag kommer titta bakåt på är alla fina minnen.

Det kommer skapas flera, det vet jag. Men jag tänker inte glömma alla fina år. Visst har det vart kämpigt imellanåt. Men vi har alltid löst det. Även fast jag kanske vart ingrodd i att jag som pappan i familjen alltid tagit vissa saker på mitt ansvar. Och tyckte för mig själv att det här är mitt problem att lösa. Och det har vart för att jag ville verkligen inte att nån annan skulle behöva tänka på det. Men det va inte helt rätt. Som en familj om problem uppstår så löser man det tillsammans. Failure i know. Men nu vet jag det.

Blicka framåt! Slå i nästa växel! Var glad för det Vi har!

Kram

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ robban med Blogkeen
Följ robban med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se